På lördag går jag och barnen på sommarlov. I två veckor är vi helt lediga tillsammans, sen börjar det där eviga pusslandet av tider hit och dit. Vem som hämtar, vem som lämnar. Någon som känner igen sig? Jag skulle inte bli helt förvånad måste jag säga. Samtidigt som det här never-ending-project tär på krafterna så ser jag någon charm i allt detta planerande, to-do listor och scheman. Jag har fått den egenskapen av min mamma, det är iallafall ett som är säkert.
Mycket har hänt sedan bloggen var som mest aktiv. Både på det privata och det offentliga planet. Vissa saker kanske ni får läsa här medan andra är sådant som jag helst håller inom familjen. Förresten, är ni några kvar? Det är inte roligt att läsa en blogg som aldrig uppdateras så jag förstår att ni har minskat i antal. Men några, stadiga läsare kanske finns kvar.
KRAM