Mamma, jag kan krypa.. snart.

Dagarna går så fort att jag knappt hinner med. Skönt vissa dagar, bara jobbigt andra. Oline växer så det knakar och hittar på det ena "buset" efter det andra. Ljud efter ljud kommer ur hennes mun och snart kryper hon. Det är jag bergis på! Hon ålar sig fram just nu, och det går fort, men hon ställer sig på knäna titt som tätt så snart tror jag nog att jag har en krypande dotter i huset.

Liten update på listan

• Oline använder nu en blandning mellan storlek 68 och 74
• Hennes första tand dök upp den 6/7-11
• Hon äter mat med lite större bitar i och tuggar så gott hon kan
• Hon ålar sig fram, och det går fort. Snart kryper hon nog!
• Hon sitter stadigt, och har tillåme lärt sig att gunga fram och tillbaka medan hon sitter! Det är roligt, säger hon
• Hon pratar och ibland kommer det ut saker som "mapa" "gada" osv

Jag vet att det egentligen borde vara med "tradionellt" att göra listan när hon fyller månad, men jag har ju aldrig gjort det utan har gjort en update lite närsom. Vad gör det när allt kommer ikring?

Nu kan jag bitas, mamma!

Oline fick som sagt en tand när jag var borta. Hon tyckte att det passade bra medan mamma var i London. Tanden syns inte riktigt ännu, men man ser att den håller på att spricka igenom. Måste göra så sjukt ont! Vilken dag som helst ser man nog en liten tand, och bredvid tror jag att det kommer en till. De två nere i mitten! Det brukar väl vara dom som kommer först?

Flygrädd eller allmänt nervig?

Jag var jättenervös inför flygresan till London. Har aldrig varit flygrädd förut, men nu efter att Oline har kommit så är jag rädd för lite allt möjligt. Jag har hört att det blir så när man får barn.. rädd för att någonting ska hända henne och rädd för att någonting ska hända så att jag inte kommer tillbaka.

Väl på planet gick det lite lättare, och när vi vart uppe i luften en timme kände jag mig helt lugn. Hemresan däremot var värre än värst. Då kände jag mig stensäker på att nåt skulle hända, och det var två jobbiga timmar som följde. Det satt en familj med en 4-5 månaders liten bebis bredvid oss. " Ska han verkligen behöva vara med om en flygplanskrasch?" var det enda jag kunde tänka på. Men se, det gick ju bra och nu är jag hemma med min älskade dotter. Jag är hel igen!

Hemma igen

Nu är jag hemma igen efter resan till London. Det var väldigt skönt att komma iväg några dagar, men oj oj OJ vad jag längtade efter min dotter! Kändes nästan helt overkligt när jag fick krama om henne igen.

Uppdaterar lite senare om flygresan och Olines utveckling de senaste veckorna. Hon passade på att få en tand då mamma var borta, såklart! ♥

Candy

Vi var och fotograferade Oline för ett tag sen, och nu har jag fått bilderna via mailen, men jag vet inte vilka jag vill ha. Jag tror nästan att vi tar allihopa, dom var så fina! Det är ingenting jag lägger ut här på bloggen, då de bilderna är privata.

Vi är hemkomna från stan för en dryg timme sedan och nu ska jag börja med middagen och sen inta soffläge direkt när Olinisen somnat. Godispåsen lockar på mig, så jag kan knappt dra mig från att ta en liten.. bara en..

7 underbara månader

Olinis blir 7 månader idag. Stora tjejen! Vi ska bege oss ut i det sköna vädret (jag är en höst-människa) och ner på stan och fixa lite saker. Olines moster Linnea fyller 19 år imorgon, så vi ska köpa present till henne bland annat.

Älskade älskade älskade dotter!