V. 25

Åh det är så svårt att ta bra bilder på sig själv. Ha ha! Idag går jag och magen in i vecka 25!! Tänk att det går så fort. Snart är vårt andra mirakel här. Oline blir storasyster och vi blir fem stycken i familjen. Helt underbart!

"Lillebror" väger nu runt 700 gram och är drygt 30 cm lång.

Som jag trodde!

Imorse var jag till sjukhuset och fick träffa en läkare som kände lite hit och dit och här och där. Hon trodde, som jag, att det var ischias-nerven som kommit i kläm pågrundav spänd muskulatur runt bäckenet. Hon trodde även att lite foglossning kunde spela in. Medicinen - vänta ut det. Ha ha! Jahaja.

Idag bakar vi lite grann här hemma igen. Tekakor även denna gång! Men nu med bara vetemjöl. Mums!

Inspiration

.. och lite gott att äta!

Ischias

Nu väntar jag på att min barnmorska ska ringa upp. Min rygg blir bara värre och det börjar bli så jobbigt, eftersom jag knappt kan bära Oline. Då jag är själv hela dagarna så känns det optimalt att kunna röra sig normalt. Vi får se vad hon säger, men jag tror att det är ischias-nerven som är i kläm.

Annars har dagen börjat som vanligt! Jag har avbokat min frisörtid jag hade idag och bokat en ny. Kände att jag inte orkade med det idag. He he, vilka problem man har. Det är så man skäms!

Godmorgon på er och ha en härlig måndag!<3

Söndag

Vi har spenderat hela vår söndag hos Mandy, Erik och Hugo. Amadeus följde med också, så vi slapp ha en tid att passa. Så skönt! Vi har ätit, fikat, promenerat, lekt, fikat igen och pratat en massa om allt mellan himmel och jord. En givande dag för alla inblandade! Det är så roligt att ha vänner med jämngamla barn, man har mer gemensamt och det blir så lätt och naturligt att umgås.

Kärlek till er!

Gå eller krypa?

För en dryg vecka sedan så ställde sig Oline upp och gick! Som om hon aldrig gjort något annat. Hon går lite grann varje dag, men det är fortfarande att krypa som gäller.

Hur lång tid tog de för era små, från att de tagit några steg till att de gick hela tiden?

Oline <3 Pappa

Pappan i familjen jobbar mycket på veckorna och hinner knappt se sin lilla dotter. Imorse vart Oline sådär otroligt glad av att han var hemma när hon vaknade och spenderade morgonen med att klättra på, och leka med honom hela tiden. Den här helgen ska han dock jobba extra på sitt förra jobb så han gick strax innan vi skulle äta lunch. Lilltjejen vart så ledsen och ropade "papa papa" efter honom när han stängde dörren.

Jag har aldrig sett henne såhär ledsen när pappa har gått förut! Samtidigt som det självklart är jobbigt att se henne så ledsen så är det på något sätt roligt att se att hon älskar honom så mycket. Gullfis!